Panoptikon ger en påminnelse om hur rösten och sången användes som kommunikationsmedel i fängelset där all mellanmänsklig kontakt var förbjuden.
Under TGN finns en unik möjlighet att uppleva verket *Panoptikon* av Maria W Horn i Nordingrå!
Verket komponerades specifikt för cellfängelset Vita Duvan för Luleå Biennalen i samarbete med Statens konstråd.
Panoptikon
“Elektroakustisk komposition för åtta stämmor, syntes, ljus
Den vita duvans lament är en sångcykel som ihop med ljus och elektroniska klanger bildar en audiovisuell installation, specifikt komponerad för cellfängelset Vita Duvan i Luleå. De intagnas enskilda röster, representerade av högtalare placerade i fängelsets olika celler, bildar tillsammans en melodiskt flätande och långsamt framåtskridande harmonik, strävsamt vittnande om en gemensam erfarenhet. Varje enskild stämma strävar efter denna gemensamhet, men hindras genom arkitekturens påtvingade isolation. Ljusets vita och blodröda sken för tankarna till dygnets cykliska skifte mellan ljus och mörker. Som utgångspunkt för Den vita duvans lament har Horn försökt leva sig in i tillvaron för den enskilda fången, vars första tre år ofta tillbringades i total isolering, under vilka all kontakt med andra fångar var strikt förbjuden. Hur påverkas ett medvetande av den sensoriska deprivering som en isoleringscell innebär? Tystnaden och ovissheten, det knappa utrymmet vars enda indikation på tidens gång är dagsljusets cykler. Fångbiografier och förhörsprotokoll vittnar om hur den otillräckliga näringen, kvavaluften och totala frånvaron av stimulans tvingade fångarna att utveckla strategier för att stimulera hjärnan för att inte drabbas av psykos.” https://www.luleabiennalen.se/2020/medverkande/maria-w-horn
Om: Maria W Horn
(f. 1989, Härnösand) är tonsättare med fokus på elektroakustisk och audiovisuell musik, verksam i Stockholm.