Helena Byström — Blånagla och skorstenen

Allt som kom från fabriken var kvalitet
Härvor av upprepad viraduk, och inlånade trasmattor vävda av detsamma.
Stillbild från film av när den sista vävstolen i Husums vävstuga i Sjödinsgården monteras ned.

"Vad vävdes i vävstugorna runt massafabrikerna längs Norrlandskusten. En del av allt som vävdes var trasmattor, bland annat mattor av upprepad massafilt/viraduk.

Materialet från viraduk som pappersmassan hälldes ut på i fabriken togs om hand av vävstugor när fabriken kasserade den. Viraduken var tillverkad av ull och i upprepad form användes den som material till trasmattor som då blev varma mattor mot kalla golv. Jag hade själv en sådan nedanför min säng och mellan metallresåren och madrassen låg dubbel viraduk för att resårerna inte skulle kännas genom den för tunna madrassen.

Allt som kom från fabriken var kvalitet var ett av alla de uttryck och ordstäv som kunde höras precis Vi som rådd om fabriken. Vad mer finns i hem och hushåll som kom från fabriken? Och var går gränsen mellan känslan av att med sin tysta kunskap äga fabriken och vara ägd? Frågor som dessa om industrin och fabrikens material som en del av vardagen och lojalitet med arbetsgivaren som på midsommar bjöd på fiskdamm och gratis kaffe, ingår i mitt pågående arbete som bottnar i min egen historia och uppväxt."

Blånagla och skorstenen
Sulfatfabrikens skorsten präglade länge bilden av Husum. När den skulle rivas 2012 väcktes ett stort engagemang i samhället. Kunde stenarna användas till ett konstverk eller monument och på så vis ge det historiska landmärket en ny skepnad?

Föreningen Grundsunda Framtidsgrupp bjöd in konstnär Helena Byström för att undersöka saken tillsammans. I mötet med tidigare industriarbetare vid Husums massafabrik föddes idén om en föreställning. Ord, uttryck, berättelser och kroppsrörelser från fabriken samlades in. Tillsammans med koreograf Anna Källblad, tonsättare Lisa Ullén och filmare Jenny Vinterqvist skapades dansoperan Blånagla. I samarbete med fackföreningen Pappers avdelning 143 letades lokal. Orrvikens dansbana som ägs och förvaltas av Pappers blev såklart den perfekta spelplatsen. En insomnad festplats som väcktes till liv.

Så föddes Blånagla. Det blev då inget fysiskt monument av tegel, men väl en dansopera som spelades i tre somrar och filmen Blånagla producerades året efter. Här kanske sagan varit all om inte publik och lokala föreningar så starkt uttryckt en önskan om att projektet skulle fortsätta. Föreställningen utvecklades då till Blånagla ARTfest, dit konstnärer bjöds in från olika discipliner som i sitt arbete kopplar till det breda tema som Blånagla grundar sig på: Husum, bruksort, arbete och arbetsliv, massafabrik och livet runt den, skogen, industrins påverkan på miljö och människor, trä som material, en dansbana vid havet.

Utan skorsten – inget Blånagla